ATP-konventionen i praktiken – en guide för transportörer

Transport av livsmedel är inte bara en fråga om logistik – det är också ett ansvar för människors hälsa, produktkvalitet och företagets rykte. När varor passerar gränser uppstår ytterligare krav som måste uppfyllas. En av de viktigaste reglerna som reglerar transporten av lättfördärvliga produkter är ATP-konventionen – ett internationellt avtal som fastställer hur transport av livsmedel som kräver temperaturkontroll ska ske.

I den här artikeln förklarar vi på ett enkelt sätt när ATP gäller, vilka produkter och transportmedel som omfattas, vem som behöver certifikat och vilka risker det medför att inte uppfylla kraven. Kort sagt – allt som en transportör behöver veta för att transportera livsmedel säkert och lagligt över gränserna.

Vad är ATP-konventionen?

ATP-konventionen, eller Avtal om internationell transport av lättfördärvliga livsmedel och om särskilda transportmedel för sådan transport, är ett internationellt dokument som reglerar transport av livsmedel som kräver konstant temperaturkontroll mellan de signatärstaterna. Den undertecknades 1970 i Genève under överinseende av Förenta nationerna och trädde i kraft 1976. Polen är part i konventionen sedan 1984.

Syftet med ATP är att säkerställa att livsmedel som transporteras mellan länder når mottagaren färska, säkra och utan risk för kvalitetsförsämring till följd av olämplig transport.

Avtalet specificerar bland annat:

• tillåtna temperaturer för transport av enskilda varugrupper,
• krav på konstruktion och utrustning avtransportmedel,
• förfaranden för bedömning av överensstämmelse med isoleringsnormer,
• metoder för provning och kontroll av kyl- och värmeanläggningar.

Konventionen omfattar således både riktlinjer som fastställer under vilka temperaturförhållanden vissa produkter får transporteras och vilka transportmedel som får användas för detta ändamål. Den beskriver i detalj klassificeringen av fordon, kriterierna för godkännande för transport samt mät- och kontrollförfaranden som bidrar till att upprätthålla enhetliga standarder inom internationell kyltransport.

Viktigt är att ATP-konventionen kontinuerligt uppdateras – ändringar utarbetas av en särskild arbetsgrupp inom FN som beaktar den tekniska utvecklingen och nya utmaningar inom branschen.

För transportföretag är ATP inte bara ett tekniskt dokument – det är också en garanti för att internationella krav uppfylls och ofta en nödvändig förutsättning för samarbete med stora tillverkare och handelsnätverk, även nationella, vilket du kan läsa mer om i nästa del av artikeln.

När tillämpas ATP-avtalet?

ATP-avtalet gäller för avgiftsbelagd internationell transport av livsmedel som lätt förlorar sin kvalitet vid felaktig temperatur. Konkret innebär detta att ATP-bestämmelserna är obligatoriska om lastningsplatsen och lossningsplatsen ligger i två olika länder och det land där lossningen sker är part i konventionen. Sådan transport kan ske för egen räkning eller för tredje mans räkning.

De typer av transport som omfattas av avtalet är:

• vägtransport,
• järnvägstransport,
• kombinerad transport – när transporten sker med båda dessa transportsätt,
• kort sjötransport – om den sker över en sträcka som är kortare än 150 km, om godset levereras utan omlastning med hjälp av transportmedel som används för landtransport (järnväg och/eller motorfordon) eller om sjötransporten sker mellan två sådana landtransporter.

Även om ATP-konventionen avser internationella transporter av livsmedel, tillämpas den i vissa situationer även inom landet – inte på grund av en rättslig skyldighet, utan på grund av krav från kunder, t.ex. stora detaljhandelskedjor. För dem är ATP-certifikatet ibland ett bevis på transporttjänsternas kvalitet, även om transporten börjar och slutar inom samma land.

Fall där ATP-konventionen inte gäller

Inte all livsmedelstransport omfattas av ATP-bestämmelserna. Även om bestämmelserna i denna överenskommelse är allmänt tillämpade finns det situationer där de inte är obligatoriska. När exakt?

• Inrikes transport – om transporten sker uteslutande inom ett land gäller ATP-bestämmelserna inte formellt.
• Sjötransport – ATP gäller inte sjötransport (även om avståndet är mindre än 150 km, om det inte är en del av en längre kedja av landtransporter).
• Produkter som inte omfattas av avtalet – vissa varor, även om de är livsmedel, omfattas inte av ATP. Detta gäller t.ex. levande fisk och blötdjur samt helt bearbetade produkter (t.ex. rökt, saltat, torkat eller steriliserat) som inte kräver temperaturkontroll.
• Andra värmekänsliga varor än livsmedel – även om läkemedel, blommor och kosmetika också behöver stabila förhållanden omfattas de inte av ATP, eftersom de inte är livsmedel som anges i bilagorna till avtalet.

Det är alltid värt att noggrant kontrollera om en viss vara verkligen måste uppfylla ATP-konventionen. Detta gör att man undviker onödiga felaktigheter under transporten.

Du kanske också är intresserad av: ADR-tabell – farliga ämnen och deras identifikationsnummer >>>

Vilka produkter omfattas av ATP-konventionen?

ATP-konventionen anger exakt vilka livsmedel som omfattas av dess bestämmelser och måste transporteras under kontrollerade förhållanden. Det rör sig om värmekänsliga produkter, dvs. produkter som lätt förstörs, förlorar sin kvalitet eller utgör en hälsorisk om de inte transporteras vid rätt temperatur.

Till denna grupp hör bland annat:

• kött och köttprodukter – t.ex. färskt, malet, rött, fågel, vilt, charkuterier,
• fisk och fiskprodukter – t.ex. fryst och färsk fisk, blötdjur, skaldjur,
• mjölk och mjölkprodukter – t.ex. kefir, grädde, yoghurt, ost, smör,
• frysta produkter – t.ex. glass, frysta grönsaker och frukter, halvfabrikat som är färdiga att konsumeras,
• frukter och grönsaker.

Varje produkt har en maximal transporttemperatur som måste följas. Produktlistan finns tydligt angiven i bilagorna till konventionen.

Vilka ATP-krav måste transportmedlen uppfylla?

ATP-konventionen inför tydliga riktlinjer för specialtransportmedel avsedda för transport av temperaturkänsliga produkter. Både fordonets konstruktion och utrustning spelar en avgörande roll, eftersom det är dessa som avgör om rätt transportförhållanden kan upprätthållas i enlighet med avtalets bestämmelser.

De tekniska kraven fokuserar främst på:

• Värmeisolering – karossen måste vara tillräckligt isolerad från yttre förhållanden för att hålla en konstant temperatur inuti. Det krävs en viss väggtjocklek och ett lågt K-värde, dvs. värmegenomgångskoefficienten, särskilt i fordon med en bredd över 2,5 meter, för att uppfylla de isoleringsnormer som anges i ATP-bestämmelserna.
• Kyl- eller värmeanläggning – i sådana transportmedel ska kyl- och värmeanläggningar säkerställa stabila temperaturförhållanden, oavsett yttre förhållanden och transportsträckans längd.
• Kontrollsystem – temperaturregistratorer och larm som varnar när tillåtna temperaturgränser överskrids är obligatoriska.

ATP-konventionen omfattar följande fordon som används för transport av lättfördärvliga varor:

• Isoterma – utrustade med isolering, men utan aktiv kylning.
• Kylfordon – t.ex. med mekanisk kompressor och förmåga att hålla ett visst temperaturintervall.
• Kylrum – med passiv kylkälla, såsom is eller torris.
• Uppvärmda transportmedel – som säkerställer positiva temperaturer även vid mycket låga omgivningstemperaturer. En viktig del av utrustningen i ett sådant fordon är en värmeanordning som gör det möjligt att upprätthålla de erforderliga temperaturförhållandena i lastutrymmet.
• Fordon med kombinerat system – kan både kyla och värma lastutrymmet. Denna typ av transportmedel är utrustade med både värmeanläggning och kylsystem, vilket gör att de kan upprätthålla de erforderliga temperaturförhållandena oavsett årstid eller typ av gods som transporteras.

Alla måste uppfylla vissa normer för specialfordon som anges i bilagorna till ATP-konventionen.

Det krävs också märkningar som tydligt identifierar fordonets klass och dess förmåga att upprätthålla rätt temperaturförhållanden.

➡ Prova HOGS Maps i 14 dagar gratis och planera din transport utan stress!

Förarens och transportpersonalens skyldigheter

Att uppfylla ATP-kraven är också en del av det dagliga arbetet för de personer som ansvarar för transporten. Förare och personer som kommer i kontakt med lasten måste följa vissa regler som påverkar säkerheten och kvaliteten på de transporterade livsmedlen.

Deras skyldigheter är följande:

• Förberedelse av fordonet före lastning – lastutrymmet måste tvättas och desinficeras noggrant av personalen för att undvika kontaminering av produkterna. Därefter måste föraren upprätthålla lämpliga temperaturförhållanden under transporten, vilket bland annat innebär att han eller hon kontinuerligt övervakar att utrustningen fungerar.
• Kontroll av temperaturen – innan avfärd måste man se till att förhållandena i lastutrymmet är korrekta och att kyl- eller värmesystemet fungerar som det ska.
• Hantering av temperaturregistrerare – mätdata ska sparas och visas vid kontroll. Beroende på transportsträckans längd ska mätningar utföras var 5, 15 eller 60 minuter.
• Personalhygien – alla anställda som kommer i kontakt med lasten måste ha giltiga hälsointyg.

Det är just dessa dagliga aktiviteter – även om de ofta går obemärkt förbi – som avgör om transporten uppfyller fastställda standarder och om produkten når mottagaren i förväntat skick.

ATP-certifikat – vem behöver det och hur får man det?

Vid internationell transport av lättfördärvliga livsmedel är ATP-certifikat obligatoriskt. Det bekräftar att transportmedlet uppfyller konventionens krav – både konstruktionsmässiga och temperaturmässiga.

Utan ett giltigt certifikat får fordonet inte delta i internationell transport som utförs i enlighet med ATP-konventionen.

Konsekvenser av bristande överensstämmelse med ATP-konventionen

Underlåtenhet att följa bestämmelserna i ATP-konventionen medför allvarliga konsekvenser – från böter till förlust av rätten att bedriva internationell transport.

Om fordonet inte säkerställer lämpliga förhållanden för att bibehålla livsmedlens kvalitet – t.ex. om kylaggregatet inte fungerar, isoleringen är defekt eller temperaturregistreraren inte fungerar korrekt – kan detta leda till att lasten tas tillbaka, förstörs eller att fordonet stoppas. Sådana överträdelser leder ibland till förlust av ATP-certifikatet och inreseförbud till vissa länder.

Utöver formella och ekonomiska förluster tillkommer skador på företagets image – missnöjda kunder, förseningar eller reklamationer kan försvaga företagets position på marknaden avsevärt.

Sammanfattning

ATP-konventionen är mycket mer än en samling formella regler – det är ett praktiskt verktyg som hjälper företag som transporterar lättfördärvliga livsmedel att fungera effektivt på den internationella marknaden. Dess huvudsyfte är att skydda varornas kvalitet under transporten och att garantera att transportvillkoren uppfyller tydligt fastställda normer.

Att säkerställa vilka produkter som omfattas av ATP – t.ex. djupfrysta livsmedel – och vilka transportstandarder som måste uppfyllas är en grundläggande skyldighet för alla transportörer. Korrekt tillämpning av de regler som fastställs i avtalet innebär inte bara livsmedelssäkerhet, utan också trovärdighet och anseende för företaget, vilket ökar dess konkurrenskraft och öppnar vägen för samarbete med de mest krävande handelspartnerna.

Vanliga frågor (FAQ)

Vad betyder förkortningen ATP?

ATP är en förkortning av det franska namnet Accord relatif aux transports internationaux de denrées périssables et aux engins spéciaux à utiliser pour ces transports, vilket betyder Avtal om internationella transporter av lättfördärvliga livsmedel och om särskilda transportmedel för sådana transporter. Konventionen fastställer villkoren för transport av sådana produkter och nödvändig transportutrustning för fordon som transporterar sådan last.

Är ATP-certifikatet obligatoriskt?

Ja – för internationell transport av varor som omfattas av ATP-konventionen krävs ett certifikat. Det kontrolleras vid kontrollen av att transportvillkoren överensstämmer med de tekniska krav som fastställs i avtalet. Vid inrikes transport kan det vara frivilligt att ha ett certifikat, men det krävs ofta av uppdragsgivarna.

När gäller inte ATP-avtalet?

Det gäller inte vid transport av produkter som inte tillhör gruppen lättfördärvliga färska eller frysta livsmedel. Dess bestämmelser gäller inte heller (även om dess regler kan användas frivilligt) vid inrikes transport och internationell sjötransport – med undantag för sjötransport på avstånd under 150 km, när godset levereras utan omlastning med transportmedel som används för landtransport eller när sjötransporten utförs mellan två sådana landtransporter.